Fredag
Idag var det inte någon rolig dag att vara på sjukhuset. Mamma sov djupt, tungt, oroligt och med långa andningsuppehåll.
Strax efter att jag kom till henne var jag tvungen att be dom komma och ge mera smärtlindring för mamma hade så ont. Hon hade djupa veck i pannan och kved. Efter att sköterskan varit och gett henne en extra dos morfin vaknade mamma till. Efter en halvtimma hade det ännu inte blivit någon effekt av den extra dosen utan mamma sa att hon hade så ont i magen och då byttes katetern vilket också var en smärtsam upplevelse för henne.
Det är så jobbigt att sitta bredvid och se och höra att mamma har ont utan att själv kunna göra något åt saken.
Halvåtta fick hon sina mediciner intravenöst och då är det ingen idé att ens försöka få någon mer kontakt med mamma. Klockan åtta åkte jag hem. Mamma reagerade inte alls när jag strök henne på armen och kinden och sa att nu går jag, vi syns imorgon.
Vid flera av hennes andningsuppehåll under kvällen önskade jag att hon inte skulle fortsätta andas men med mycket möda fick hon igång andningen igen.
Jag och mina syskon har många gånger sagt att det blir så skönt när det här är över, men det är som min lillebror säger "Vad är det för skönt med det egentligen, för när det här är över har vi ingen mamma mer".
Strax efter att jag kom till henne var jag tvungen att be dom komma och ge mera smärtlindring för mamma hade så ont. Hon hade djupa veck i pannan och kved. Efter att sköterskan varit och gett henne en extra dos morfin vaknade mamma till. Efter en halvtimma hade det ännu inte blivit någon effekt av den extra dosen utan mamma sa att hon hade så ont i magen och då byttes katetern vilket också var en smärtsam upplevelse för henne.
Det är så jobbigt att sitta bredvid och se och höra att mamma har ont utan att själv kunna göra något åt saken.
Halvåtta fick hon sina mediciner intravenöst och då är det ingen idé att ens försöka få någon mer kontakt med mamma. Klockan åtta åkte jag hem. Mamma reagerade inte alls när jag strök henne på armen och kinden och sa att nu går jag, vi syns imorgon.
Vid flera av hennes andningsuppehåll under kvällen önskade jag att hon inte skulle fortsätta andas men med mycket möda fick hon igång andningen igen.
Jag och mina syskon har många gånger sagt att det blir så skönt när det här är över, men det är som min lillebror säger "Vad är det för skönt med det egentligen, för när det här är över har vi ingen mamma mer".
Kommentarer
